Det första mamma sa till mig är jag kom hem igår var att Fleckiz hade legat  död i buren. Min älskade kanin, han kunde hoppa 50cm högt, ligga på rygg, hoppa lös i hela trädgården, han kunde spela fotboll, man kunde gå ut och gå med honom. Vilket jag hade lärt honom... Varje morgon när jag gick utanför dörren påväg till bussen hörde man hur han sprang ner för trappan i buren. Men som tur dog han inte utav någon sjukdom utan av att han var gammal, han var 10 hela år. Men allt känns så konstigt när han är borta. Grät från att jag fick reda på det tills imorses, för kunde inte sova på hela natten. Många kanske tänker med det är bara en kanin, men han var speciell han var inte som någon annan.